sweetandersson

"Reflektion av Klara, Färdiga, Gå

Jag fick en uppgift i svenska och karaktär att jag skulle göra en muntlig redovisning om hur man gör en rund, luftig bukett. Jag skulle använda mig av floristens fackspråk och all annan viktig information om binderi.

Den dagen vi fick uppgiften så fattade jag inte den, eller rättare sagt jag var rädd och nervös för den.                                                                                                                  Men när vi en vecka senare började jobba med den så kändes det riktigt bra! Jag planerade vad jag ville ha med, vilka fackord jag tänkte använda (och förklara), i vilken ordning jag skulle säga allt och så vidare.

Det var inte jobbigt att skriva manuset, det var roligt och ganska lätt.                 Det som jag oroade mig för var att redovisa SAMTIDIGT som jag skulle göra en bukett! Det kändes jobbigt, särskilt att alla verkligen skulle titta på mig när jag gjorde buketten. Det var inte så jättejobbigt att prata samtidigt men lite nervös var jag.

Manus: Som med allt annat som är skriftligt så var det jobbigt att komma igång, men när jag hade planerat vad jag ville ha med och i vilken ordning så gick det väldigt fort att skriva manuset.                                                                                            Först skrev jag en hel text sen kortade jag ner den till en lista med stödord. Jag gjorde så för att jag inte skulle förlita mig på pappret och bara läsa innantill.

Redovisning: Jag var jätte nervös inför redovisning. Jag var rädd för att börja gråta, svimma, säga/göra fel, skaka och så vidare… Men det var bara att ta utmaningen och ställa sig framför klassen och ta tag i blommorna. Jag hade ju gjort luftiga buketter innan så det var väl klart att jag skulle klara det. Jag hade pluggat så jag visste vad jag skulle säga, så varför var jag så nervös?

Att tänka på: Det som jag kan tänka på till nästa gång är att jag kan plugga ytterligare lite till för att vara ännu säkrare och inte vara så nervös. "